Har varit inne och snurrat lite på kopplingar till den semantiska webben och några praktiska tillämpningar av rdf, senast i en diskussion i GenealogyXML-gruppen på yahoo groups.

Nästan varje gång jag läser om semantiska webben så hamnar jag i funderingar över hur mycket energi man lägger på den tekniska utformningen och hur lite man verkar problematisera kring hur uttolkningen av den information som ska hanteras kommer att fungera. Ibland verkar vissa tro att bara användaren kan definiera vilka relationer som helst mellan objekt så kommer alla få tag på den information de behöver. För mig känns det så självklart att detta inte blir fallet att jag inte kan låta bli att undra över vad det är jag inte ser.

Om ”alla” relationer till ett begrepp levereras till användaren så blir det väl återigen användaren som blir sittande med Svarte Petter i form av att försöka tolka vad alla relationer innebär? Hur ska man göra om relationerna exempelvis är motstridiga? Visst kan man få fler detaljer om av vem som gjort specifika definitioner och mer information om vilka relaterade begrepp som finns men ansvaret för tolkningen ligger hos mottagaren. Den som skapar relationer ansvarar möjligen för sin relation/definition men de semantiska definitioner som uppstår när flera relationer kombineras verkar sakna ägare. Dessa ”ägs” av den semantiska webben och denna opersonliga webb lär knappast ta något ansvar för de nya definitioner som uppstår när olika användares definitioner kombineras.

Detta innebär inte att det inte kan uppstå en mängd eller till och med en majoritet av användbara och korrekta definitioner inom den semantiska webben men hur ska användaren kunna skilja dessa från de felaktiga? Detta syns ganska tydligt i diskussionen hos GenealogyXML-gruppen där man faktiskt diskuterar tolkningar. Vilket är ganska självklart då man ju oftast intresserar sig för området som ett stöd för släktforskning där diskussioner kring tolkningar av information är mycket vanliga.