oktober 2006


Har precis läst klar (skummat igenom) Thomas Erls bok Service-Oriented Architecture, A Field Guide to Integrating XML and Web Services. Spontant är det en bok jag skulle rekommendera med reservation för hur väl den skulle fungera som praktisk handbok vid en faktisk integrering.

Som läsebok i ämnet känns den som en bra bok för ett företag. För min del fanns det delar jag redan kunde, delar som låg helt på min nivå och delar som var något för tekniskt detaljerade för att bibehålla mitt intresse. Så oberoende av vem man är så bör man få i sig en hel del matnyttigt, givet att man är ok med att inte allt kommer att vara på rätt nivå.

Boken är indelad i fyra delar:

  1. Första delen introducerar de tekniker som används inom SOA: XML teknologierna, Web services samt 2:a generationens Web service teknologier.
  2. Andra delen diskuterar integration av teknologier.
    1. Hur integrerar man XML i applikationer
    2. Hur integrerar man webbtjänster i applikationer
    3. Hur integrerar man XML med databaser
  3. Tredje delen beskriver hur man integrerar applikationer. Detta omfattar beskrivning av grundläggande mekanismer, beskrivning av SOA för legacy integration, SOA för verksamhetsintegration samt strategier för tjänstebaserad integration.
  4. Sista delen är troligen tänkt att summera upp informationen och presentera den som underlag/tips för integration av verksamheter. Fungerar inte att läsa rätt upp och ner men kan kanske fungera som checklistor på saker att reflektera över när man väl ska påbörja en integration.

Speciellt tyckte jag avsnittet om hur man XML i applikationer var intressant då Erl tydligen precis som jag har stött på dessa applikationsintegratörer som betraktar XML som en klumpig form av komma-separerade filer. Jag tror att Erls påpekande att man bör betrakta XML-dokument som databaser och XML-scheman som data modeller är både korrekt och användbart. Även om ett XML-dokument inte används som datalager så är det något som ofta flera olika applikationer kommer att läsa från och skriva till, därför är det bra att tänka på det som något som bör vara lika genomtänkt som en databaslösning.

Annonser

nästan i alla fall 🙂

Ta en titt på detta inlägg av Adam Greenfield och läs alla kommentarer, missa inte att kommentarerna fortsätter till nästa ”inlägg”. En imponerande lista av ”IA-kändisar” som kommenterar och hela diskussionen täcker mycket av vad som stör mig när jag försöker få grepp på det här med informationsarkitektur. (Även om vissa av kommentarerna uppenbart handlar om interna gräl som kunde lämnats någon annanstans)

Diskussionen kommer också mycket lägligt då jag jobbar med en intern presentation av informationsarkitektur för mina kollegor, så jag håller på och sammanställer (min syn på) vad IA är. Min egen Aha-upplevelse under detta har varit att utgående från en modifierad variant av Louis Rosenfelds tre cirklar, fundera på alla olika områden/discipliner som verkar i de olika mer eller mindre överlappande fälten. (Jag ska stoppa in en bild här när jag ritat klart)

Detta har klargjort för mig varför vi (jag och mina kollegor) framstår som spretiga i vad vi håller på med. Eftersom vi ofta jobbar med mindre verksamheter måste vi ofta fylla alla tre cirklarna med tillräcklig kunskap för att nå fram till IA-delen. Dvs vi utför arbete inom alla dessa discipliner eftersom en fungerande informationsarkitektur är summan av/bygger på dess resultat.

Har varit inne och snurrat lite på kopplingar till den semantiska webben och några praktiska tillämpningar av rdf, senast i en diskussion i GenealogyXML-gruppen på yahoo groups.

Nästan varje gång jag läser om semantiska webben så hamnar jag i funderingar över hur mycket energi man lägger på den tekniska utformningen och hur lite man verkar problematisera kring hur uttolkningen av den information som ska hanteras kommer att fungera. Ibland verkar vissa tro att bara användaren kan definiera vilka relationer som helst mellan objekt så kommer alla få tag på den information de behöver. För mig känns det så självklart att detta inte blir fallet att jag inte kan låta bli att undra över vad det är jag inte ser.

Om ”alla” relationer till ett begrepp levereras till användaren så blir det väl återigen användaren som blir sittande med Svarte Petter i form av att försöka tolka vad alla relationer innebär? Hur ska man göra om relationerna exempelvis är motstridiga? Visst kan man få fler detaljer om av vem som gjort specifika definitioner och mer information om vilka relaterade begrepp som finns men ansvaret för tolkningen ligger hos mottagaren. Den som skapar relationer ansvarar möjligen för sin relation/definition men de semantiska definitioner som uppstår när flera relationer kombineras verkar sakna ägare. Dessa ”ägs” av den semantiska webben och denna opersonliga webb lär knappast ta något ansvar för de nya definitioner som uppstår när olika användares definitioner kombineras.

Detta innebär inte att det inte kan uppstå en mängd eller till och med en majoritet av användbara och korrekta definitioner inom den semantiska webben men hur ska användaren kunna skilja dessa från de felaktiga? Detta syns ganska tydligt i diskussionen hos GenealogyXML-gruppen där man faktiskt diskuterar tolkningar. Vilket är ganska självklart då man ju oftast intresserar sig för området som ett stöd för släktforskning där diskussioner kring tolkningar av information är mycket vanliga.

Informationsarkitektur är ungt som eget verksamhetsområde och spänner över aktiviteter och resultat som har ingått i och fortfarande ingår i andra verksamhetsområden. De teorier och metoder som uppstår inom IA kommer till stor del från praktiska utövare inom området. Dessa tar avstamp i de teorier och metoder som de har med sig från sin egen teoretiska och praktiska bakgrund och skapar främst de praktiskt användbara metoder och verktyg som de behöver för att lösa sina IA-uppgifter.

Detta medför att IA som begrepp har visat sig svårt att ge en entydig definition då de olika utövarna inom området har något olika synsätt på såväl begreppen Information och Arkitektur som Informationsarkitektur.

Brian Arbogast de Hubert-Millers artikel ”The IA of Potentiality: Toward a Grounded Theory of Information Architecture Philosophy, Theory and Research”tar upp intressanta tankar kring en teorigrund för IA. Jag gillar det faktum att han talar om innehåll (content) som relaterat till men inte likställt med information samt att fokus också läggs på informationens förmåga att kommunicera mening.

And just in case any non swedish speaking participant at the EuroIA conference should go looking for blog entries tagged with euroia2006 I’ll write this in english.

So I spent the weekend in Berlin at EuroIA 2006. How was it? More participants than I had expected but just as few swedes as I feared. It was fun meeting Linus and Göran though. Interesting sessions but I can’t help feeling like IA might not be the ”correct” label for what I’m thinking of as my (future) profession. There is a lot of talk about websites and how to design them and a lot less talk about information and how to design that. Maybe I’m leaning more towards Content Management? I would have liked to see the slides on CM in Olly Wrights presentation on Strategic IA, to hear how he connected that to IA. Steven Pembertons closing keynote made me realise that I should take a closer look at XForms and how it affects the information structure of a website (and a webpage.)

However it was well worth a weekend in Berlin and I will continue to keep up with the webflavour of IA in the future. After all EuroIA in Barcelona in 2007 sounds tempting.

I will probably spend quite a lot more time trying to figure out Information Architecture and its relations to Enterprise Architecture, IT Architecture, Software Architecture, Interoperability Architecture, Service-Oriented Architecture. I find unclear definitions irritating.